alexandraesbjornsdotter

Min älskade lilla hund Hilda fick vi tyvärr ta bort nu på morgonen.
Hon har haft tre stora operationer i sitt liv, den första för juvercancer, den andra för urinstenar och den tredje för att helt plötsligt svällde hennes livmoder upp utan anledning. Hon har kämpat sig igenom alla tre utan problem, hon har vaknat upp från operationerna oc varit gladare än någonsin tokigt nog.
För ca ett år sedan hoppade hennes knä ur led så vi var tvungna att åka till veterinären och då upptäckte veterinären att hon hade en sjukdom som gjorde att hennes organ sakta slutade att fungera. Vi hade då inte märkt någonting på henne att hon skulle må dåligt ellet liknande så vi bestämde att hon skulle få leva tills den dag hon blev dålig.
Den dagen kom igår, helt plötsligt. I förrgår mådde hon bra och igår efm var det inte samma hund. Hon orkade knappt resa på sig. Till slut ville hon inte ens ha mat, Hilda älskade mat över allt annat. Vatten fick vi i henne men ingen mat eller något godis alls.
Vi bestämde oss på en gång vad vi skulle göra och ringde veterinären. Hon sa att hon inte led så vi kunde vänta till morgondagen.
Det var jag och Mamma som åkte iväg med henne. Pappa kände att han inte klarade av det så han tog avsked hemma och stannade med Kotte här hemma.
Det är något av det värsta jag varit med om, kunde helt enkelt inte sluta att gråta, har nog aldrig gråtit så mycket som igår och idag. Man kan tycka att det låter lite löjligt men alla som har haft ett djur och varit med om detta förstår säkert.
Som tur var gick det väldigt fort och smärtfritt för henne, på några sekunder bara så lämnade hon oss!

Vi har haft Hilda sedan jag var 8 år, jag kommer ju knappt ihåg något annat. Hon har inte bara varit ett husdjur för oss utan mer en familjemedlem, Hilda var som en bebis som skulle ligga och sova med en i sängen och alltid sitta i knä. Men nu har hon det bra och jag kommer alltid att sakna henne!! <3